Debatter del 1: Att inte välja sida

Vi uppmanas hela tiden att göra olika val. Ofta försöker människor övertyga oss om att inte välja är samma sak som att inte engagera sig, att inte bry sig. Till viss del är det alldeles sant, att göra ett val i olika knepiga livsskeden är ofta bättre än att stå obeslutsam, ångestfylld och varken veta ut eller in, alternativt att man tonar ner betydelsen av ens val.

Även om jag alltså tycker att det i många situationer är mycket bra att göra ett val så finns det en sorts val som jag ändå tror att man ofta skulle kunna vara lite försiktigare att göra. Nämligen när det kommer till människor. När man tar ställning för en människa tar man ofta automatiskt ställning mot någon annan, därför tror jag att det finns många situationer där det bästa valet är att vara neutral, alternativt att påminna sig själv att fastän man håller med den andra parten så går det att acceptera också den andra, det finns ingen orsak att ta avstånd fast man tycker olika! Ett exempel på detta är om det är en konflikt på en arbetsplats eller i en relation: istället för att försöka ta reda på vem så hade rätt och därmed vems parti man skall ta försöker man förstå båda sidorna utan att ta ställning.

En ”het” fråga som väldigt många tar ställning till idag är konflikten mellan israeler och palestinier. Jag har efter en del funderingar kommit fram till att den konflikten är just en sådan där det bästa
vore att inte ta ställning för den ena sidan. Vem vinner egentligen på att människor tar ställning? Ingen, såvitt jag kan se. Konflikten är mycket komplicerad på många sätt, om man inte försöker sätta sig in i båda lägrens situation utan bara svartvitt pekar ut en bov i dramat så löser det absolut ingenting. Kanske blir du bara irriterad på grannen som råkar vara av annan åsikt i frågan…

När det gäller politiska val är det ju faktiskt meningen att vi skall välja en person. Det som jag tycker är viktigt där är att man inte är emot de andra kandidaterna bara för att man väljer en person. Exempelvis i senaste presidentvalet så förekom det en del negativa diskussioner anhängare emellan trots att kandidaterna själva skötte sig exemplariskt i det här avseendet.

Nätdebatter är ett annat exempel där människors svartvita tänkande nästan får mig att må dåligt. De allra flesta verkar vara helt ointresserade av att försöka förstå den andra parten, det enda viktiga verkar vara att få övertyga (sig själv?) om sin åsikts förträfflighet. Ofta anser man sig också har rätten att tycka att den andra är dum i huvudet för att han eller hon inte förstår att tänka på rätt sätt, vilket givetvis är på det sätt som man själv tänker.