Koriander – ett blogginlägg om min fiende nr 1 i köket

Jag tror det var ungefär ett år sedan som jag började fundera vad det var för fel på morötterna som serverades i Gadolinia (en studentrestaurang i Åbo). De hade alltid någon jätteskum bismak, jag visste inte om det var morötterna i sig som smakade konstigt, eller om de var någon krydda. Jag hade i alla fall ett starkt obehag gentemot smaken och slutade ganska snabbt att ta av morötterna.

Igår lagade Johanna en tomatsoppa med tillhörande sallad som hon tyckte lät intressant. I salladen ingick en grön kryddväxt, koriander (som jag nog hört om tidigare, men inte kunnat placera smakmässigt). Det tog därmed inte länge från att jag hade smakat salladen tills jag hade ett namn på morotsförstöraren från Gadolinia. Det tog inte heller länge tills jag hade utnämnt koriander till min fiende nr 1 i köket – den ultimata matförstöraren, långt före sådana snedsteg som Janssons frestelse, rosépeppar och blåmögelost.

Det som inte kom med i salladen står nu på köksbänken och frodas. Jag funderar redan på olika sätt att ha ihjäl den. Vi får se hur länge den överlever. Fortsättning följer…